Blogg
2015/09/04
Admin
Sedan världens regeringar fick upp ögonen för internet som något större än en digital vuxenleksak har de sökt reglera detta nätverk som började som, och till stor del fortfarande är, ett gigantiskt experiment i anarki. Problemen med detta är mångfaldigt: vad exakt ska regleras, hur ska det regleras, vems intressen går först, etc. En av de knepigaste frågorna är att bestämma jurisdiktion: “vems regelverk gäller?”.
Ett pågående domstolsfall mot Microsoft i USA söker besvara den frågan, och fallet kan få långtgående konsekvenser för de dominerande internetföretagen (t ex Google, Microsoft, Apple) och ytterligare bidra till en fragmentisering av ett en så länge mestadels globalt nätverk. Fallet är också ett skolexempel på de Moment 22-situationer som kan uppstå när olika regelverk motsäger varandra.
Amerikanska myndigheter vill att Microsoft lämnar över e-post relaterat till ett misstänkt narkotikabrott. Problemet är att nämnda e-post finns lagrat i ett datacenter i Irland. I Irland finns ett regelverk från EU som sätter gränser för utlämning av sådana uppgifter till främmande regeringar. Amerikanska regeringen menar på att då Microsoft är ett amerikanskt företag gäller amerikanska regelverk, och datat måste utlämnas. Microsoft å andra sidan anser att då datat befinner sig i Irland gäller deras regelverk. Andra internetföretag som Google, Apple och Amazon, samt Irlands regering, har uttalat sitt stöd för Microsofts tolkning. Domstolsfallet ifråga har redan avgjorts till amerikanska regeringens fördel i två lägre juridiska instanser, vilket sätter Microsoft mellan en sten och ett hårt ställe om de inte vinner denna överklagan. Vad de än gör bryter de mot något regelverk, EUs eller USAs.
Tidigare har amerikanska regeringen ofta kunnat kringgå dessa situationer genom att i hemlighet hämta det data de vill genom att avlyssna trafiken i kablarna när den flyttas mellan olika datacenter i “molnet”. Sedan Edward Snowden avslöjade detta har dock amerikanska företag som tillhandahåller molntjänster tvingats separera data i olika regionala “silos”, och/eller kryptera trafiken mellan olika datacenter för att behålla sin trovärdighet gentemot internationella kunder. När de teknologiska medlen så utesluts tar man alltså till legala medel för att uppnå samma resultat.
Detta är förstås bara ett av många exempel på problem med jurisdiktion i en alltmer globaliserad värld. Det är heller inte begränsat till internet: TV-reklam i Sverige till exempel var förbjudet till sent 80-tal, men kanaler som TV3 sände istället från Storbritannien där det var tillåtet. I många länder måste gambling-företag vara licensierade, eller är helt förbjudna, men begränsade möjligheter att upprätthålla lagen online gör att förbudet i praktiken blir ett förbud mot reklam för gambling. I EU har vi nyligen fått “rätten att bli glömd” (som i sig är en separat härva av motsägelser), som innebär att vissa sökresultat om personer inte får visas för en europeisk marknad, men de är helt OK att visa för t ex en amerikansk marknad. Tjänster som Netflix och Spotify har olika utbud för olika regioner. Gamla verk kan omfattas av copyright i vissa delar av världen och samtidigt vara i den publika domänen i andra delar.
Så vem har rätt?
Det finns inget enkelt svar på denna problematik. I Kina har man helt enkelt stängt av de delar av internet som inte förhåller sig till kinesiskt regelverk, och så skapat sin egna privata hörna av vad som i övrigt är ett tämligen globalt nätverk. Att varje land då ska ha sitt egna privata intranät går förstås på tvärs mot det som gör internet så fantastiskt från början. Att istället ta fram ett internationellt regelverk som gör alla nöjda är också högst osannolikt att lyckas, som vi kan se i FN (och hur illa även det som beslutas där efterföljs) eller i ICANN (som reglerar tekniska delar av internets infrastruktur och just nu genomgår en smärtsam internationalisering efter år av amerikansk kontroll).
Om Microsoft tvingas vika sig för amerikanska regeringens ställning att alla företag som är verksamma i USA alltid måste förhålla sig till amerikanska regelverk, kan vi räkna med att övriga regeringar i världen också kommer resonera på liknande sätt. Känsliga personuppgifter har generellt sett inte mycket skydd i legal mening om det gäller personer från utlandet. Vad vi bestämmer i vår del av världen har ingen påverkan så länge vi använder tjänster från företag i andra regioner. Å andra sidan, kan man kringgå ett regelverk genom att bara byta fysisk plats på servern öppnar det en annan härva. Att nå en svensk målgrupp är inte direkt svårare bara för att väljer att låta Amazon hosta min blogg på ett kluster i USA, snarare än på en server i Sverige, så kan jag då begå t ex hets mot folkgrupp och försvara mig med att de inte har jurisdiktion över mig? Kan jag göra vad jag vill på internet så länge jag hittar ett land att hosta servern i som inte explicit förbjuder det? Och även om de förbjuder det, hur ska de faktiskt bestraffa mig om jag inte reser dit?
Svaren på sådana frågor brukar bero helt på detaljerna och vem man frågar. Var och ens tolkning brukar vara “till min fördel”, och om det är inkonsekvent med hur man tolkar det i en annan situation så är det inget man bryr sig om.
Men bara för att det är svårt betyder det inte att hoppet är förlorat. Vi vet fortfarande inte riktigt hur vi ska förhålla oss till denna revolutionerande teknologi som knappt existerat mer än en generation, och det är uppenbart att alla tidigare regelverk och försök att applicera de på internet är långt ifrån tillräckliga. Men jag hoppas att om vi kan hålla ihop det tillräckligt länge kommer lösningarna komma in. Kanske kan alla världens olika länder, kulturer och åsikter hitta kompromisser, dels för att vi nu kan kommunicera med varandra enklare än någonsin förut, dels helt enkelt för att vi är tvungna. Den här rymdstenen vi alla är strandade på blir mer och mer trång, och som art har vårt bästa överlevnadsknep hittills har varit att samarbeta och lära oss av varandra. Jag tycker vi kan fortsätta på det spåret.